"Till slut fick det en vändning. Det var hon, hon som jag inte kände så väl, hon som gick i min träningsgrupp. Hon frågade mig hur jag egentligen mådde. Jag började gråta och sa något om att jag inte orkade mer. Jag berättade hela historien för henne berättade också att jag inte vågade gå ifrån X för att hon hotat mig med allt möjligt.  Hon berättade då för mig att hon skulle ta hand om mig och det var då allt släppte. Jag vågade släppa taget om X och den sista tiden var helt underbar. Jag vågade för en gång skull vara mig själv och sprida den glädjen jag egentligen hade inom mig. Det var vändpunkten i mitt liv, hon blev min räddning, min ängel."

Nu har jag läst det tre ggr.. uppskattar verkligen allt mer och mer för varje gång och att det inte var som då. Men än en gång tack <3

Bara för att jag läste affis blogg och jag tänkte tillbaka på då, när allt inte gick hundra, när mörkret var nära och det svarta hålet stort.. Att allt kan gå från botten till toppen. Visst har jag dåliga dagar,veckor men inte som förr, inte som då.Fasen var jag uppskattar mina vänner. Allt är så himla mycket bättre nu på alla sätt och vis. Vissa som jag kände att jag hade tappat på vägen är tillbaka igen och bättre en ngnsin.Jag orkar, jag är glad. Jag är mig själv, johanna. Ni gör mina dagar! Nu sitter jag här helt ensam och tänker på er. på er jag känner av hela mitt hjärta och på er jag bara träffat ngn gång!  Mitt liv har vänt, och det är till det bättre. Hade det itne vart för er hade jag aldrig klarat det med ryggen och inte heller med alla 27or som funnits.

A+ laddar om.. o krya <3