Allt känns som en dröm, en dröm som är halvt en mardröm.. Upp och ner och inget kan jag påverka. Allt är känslor som bara sprider sig åt olika håll. Jag kan inte kontrollera dem. De har sin egen väg men varför kan de inte välja samma riktning, mot samma person..rädd att göra fel beslut och ännu mer fel ska uppstå.

o varför ska folk må dåligt, varför ska livet vara orättvist mot vissa personer.

Livet behöver väl inte vara enkelt, vore väl lite tråkigt då men måste det vara svårt!?

Nu vill jag bara bort..till aupairlivet som förmodligen kommer ha sina dåliga tider men som också kommer vara en sån stor erfarenhet.

.

som sagt, jag vill till carlifornien. Om ja hade haft pengar hade jag åkt till britt nu i några veckor bara för att få komma bort.

.

Men ja ska le. När ja umgås med mina vänner, min familj då ler jag.

sen har ja nog halvt gjort mitt beslut av att hoppa av specialidrott d... hur länge har jag inte  tänkt på det och visst kommer jag fortsätta träna med folket men när man börjar lipa så fort någon i min omgivning säger ordet tävling så är det väl något som är fel..Och om ja inte tävlar är det ändå kört att få ett bra betyg i denna 200poängskurs. Då är det bättre att ja får glädjen tillbaka i sporten. och där med tänka att jag tränar skidor för att orka åka cross!! :D nu ler ja!

.

.

Nu ska ja kila, snart iväg till jobbet. Där är ett ställe ja verkligen är fri.

Ha en bra kväll !

byebye bitches :)