"Jag vaknar till, huvudet känns tungt. Jag har säkert bara sovit ett par timmar. Sneglar på klockan och sen på dig. Du sover fortfarande. Sätter mig på sängkanten, tittar fortfarande på dig. Jag går mot fönstret, tittar ut och ser solens första stålar som sakta börjat klättra uppåt. Jag ler, känner mig hel och det finns inget som skulle kunna få mig att må bättre. Förutom en kaffe och dämpa huvudvärken med då kanske?

En känsla av frihet men samtidigt en känsla som endast är inlåst inom mig. Att det ska vara så svårt att sätta ord på vad man känner. Att berätta för någon man tycker om vad den betyder för än. Allt ser ut att vara så enkelt och fridfullt där ute. De röda och gula löven som sprider sig längs grusgången, vattnet som ligger helt stilla i väntan på vintern.

Jag går och lägger mig igen, tänker ännu mer och somnar till slut om med din arm runt omkring mig.

Jag ler ännu mer."

Ne men så att idag var det en rätt go dag om jag bortser från min överdos av tänkande. Sov till jag vaknade, kände hur tröttheten jagade ut mig till vardagsrummet och tvingade mig att sätta på en film. Tog tag i mitt liv cirkus halv 12 och gick ut och sprang. Fint väder idag ju och jag som älskar hösten log åt det hela ända till jag låg utmattad på hallgolvet då vill säga. Plugg, plugg och ännu mer kemi plugg efter det.. Snabb powernap och sen höll Daniel mig sällskap ett tag. Nu lockar kladdkakan i kylen, får väl unna mig en bit om jag pluggar också.. Ge och ta handlar det la om..lr..

Okej nu e ja nöjd.. over and out!